Rättfärdigande-Karen är rösten som alltid har en ursäkt redo, skyller ofta på omständigheter och använder klagandet som ett sätt att rättfärdiga att inget behöver förändras. Hon säger saker som "det är bara sån jag är" eller "jag är realistisk, det är ingen idé." Hon vill få dig att tro att dina begränsningar är sanningar, så att du inte ens vågar tänka större. Hon försvarar det negativa och hittar alltid en anledning till varför du inte ska sikta högre eller ta chanser.
Vad är egentligen problemet med att låta den rättfärdigande-Karen styra ditt liv? Rättfärdigande-Karen hindrar dig från att tro på förändring och att våga prova nya vägar. Resultatet? Du fastnar i ett liv där du nöjer dig med mindre än vad du egentligen vill ha.
Triggad?Om du tänker "Men jag är ju realistisk, det är bara så världen funkar," eller "Det är inget fel med att nöja sig," då är det Rättfärdigande-Karen som talar. Om du känner irritation eller motstånd mot att läsa detta, fundera på: Är det här verkligen sanningen, eller är det bara ett sätt att slippa försöka? Vad skulle hända om jag lät mig själv drömma och tro på mer?
